jag önskar ofta att jag inte var så känslosam..inte brydde mig så mycket inte tog åt mig...ja ibland önska jag nästan att jag inte hade nå känslor..
Jag är så trött att bli sårad gång på gång..visar intresse, skämtar osv osv ..men slutar alltid med att någon slutar höra av sig..eller bryter kontakten av någon anledning..ibland jävligt löjliga men visst deras val.. stick då om jag nu fan inte duger..
Jag får svårare och svårare att lita på folk.. blir bara sviken gång på gång..
blir mer o mer rädd för att få känslor/intresserad av någon.. för de slutar ändå bara med att jag sitter där å gråter och funderar om jag gjort nåt fel..sagt något dumt?
känns ibland som att hjärtat går sönder tårarna bränner i ögonen..men jag orkar inte gråta..jag orka bara inte detta längre..
varför vara snäll? varför berätta något till någon? varför visa något positivt när man i slut ändan får skit tillbaka eller inget alls..
Saknar vissa personer andra inte... är trött på att bli ledsen eller arg på någon.. Men visst om ni inte gillar den personen jag är så gå då jag är den jag är.. har jag gjort något fel så öppna den där jävla munnen och säg det då..
orkar inte kämpa eller visa intresse för någon som ger mig 0 respons.. jag vill inte sluta igenkligen men känns som de inte finns någon mening med det hela..
