10 månader idag :) <3

Kanske mognar..

Jag älskar min lilla syster men de är inte första gången jag blir trött på henne..

Igår var andra gången jag försökte säga till åt henne att sluta betee sig så omoget...
Hon och en kompis har blivit osams med en annan tjej som är f.d vän
Det är bråk å intriger, den tjejen är tydligen stor i käften på avstånd men när syrran står framför henne så vågar hon inget säga..
Häromdagen så kasta syrran en flaska på den tjejen utan anledning (eller ja hennes anledning är väl att den tjejen är en idiot)
Lixom why?? Lägg ingen energi på den tjejen om hon nu håller på..
För hon får ju de hon vill.. Reaktion..

Hon hamna hos rektorn pga den händelsen å blev liv i luckan..
Jag gillar inte att hon ljög om de hon gjorde, hon påstår att den tjejen hitta på pga dom e osams, blanda in lärare att dom borde bli avstängda som ljuger om en elev..
Seriöst? Sluta vara så stor i käften när du ändå sitter å ljuger om vad du har/ inte har gjort.
Det var dock bra att hon sa ifrån när rektorn eller om de var kuratorn som sa att dom inte kan prata om andra elever, vad dom sagt eller gjort å när hon kommer ut och berätta de för sin kompis så säger hon att dom suttit å prata om vad syrran sagt å gjort.
Där gjorde syrran bra som sa ifrån även om hon nu typ skrek...
Sen så skvallra hon på tjejen som ska haft sex med killar på toaletter pga den tjejen skvallra om att syrran kasta flaska och vid annat tillfälle tryckt upp tjejen mot en vägg..
Hon jämför sex på toa med att kasta flaska på en person.. De är två heelt skilda saker..

Försökte snacka med syrran om att inte lägga ned energi på den tjejen..
"kasta inte mer ved i elden" osv
"nä för då vinner hon"
Orkade inte försöka prata med henne då hon ändå inte lyssnar å hon ville inte prata med mig mer för jag gör henne bara förbannad...

Suck kanske hon mognar en dag..
Just nu är jag så trött på hennes omogna beteende och att hon skryter om att hon känner Luleås värsta människor... 
(för er som undrar, hon e 17 fyller 18 i år..)

Börjat tröttna..

..på att gå till uf (Ungaföräldrar)..
Den är 4ggr/veckan och för varje gång man inte kommer så måste man höra av sig för annars blir dom oroliga.
3av dagarna så äter man frukost tillsammans sen gör man inge mer än att sitta där och dom flesta barnen är för små för att kunna leka med varandra...1av dessa dagar så kan man scrappa dock har inte jag gjort nå sånt då jag redan har de mesta av mina bilder klistrade i album..
En annan av dagarna ska man göra lunch tillsammans å där kan ju inte heller alla vara delaktig iof så intressera de inte mig då jag föredrar att göra själv då jag har bäst koll på läget.
Den tiden man nästan slösar bort där så hade jag istället kunna vara hemma och passa på att sova eller bara njuta av lugnet när min älsta e på dagis och minstingen sover..

Fick höra innan valborg att dom tycker de är för lite att jag bara kmr 1ggr/veckan som det typ har senaste tiden och jag tappar typ kontakten med dom andra...
Då tänkte jag visst kan väl försöka komma iaf 2ggr/v även om avtalet var 1-4ggr veckan å var inget krav...

Men nu känner jag inte behovet av åh träffa andra, känns ändå stelt dära och har tele nr till 2tjejer där som jag kan höra av mig till..
Få se om man får chansen idag och berätta att man tröttnat samt har en kontakt person dom jag ska träffa 2ggr/v

Nä jag är nog inte den jätte sociala personen...

Shinedown - Bully (Official Music Video): http://youtu.be/Y7NVxAMQn_I

En föredetta vän...

Igår när jag å min sambo var på väg hem med pojkarna efter varit till apoteket så såg jag en så kallad vän eller vad man nu ska kalla honom..
Vi kom på en smal väg och han var schysst nog att stå på sidan där de var lite bredare och lät oss gå förbi först. Min sambo tackade för de hela..
Jag kollade bara åt ett annat håll med Dani i famnen, fortfarande besviken på den personen.
Berättade efteråt för min sambo vem det var för jag ville han skulle veta.
Sen var de inte så mycket mer med det..
Jag hoppas bara jag slipper se han fler gånger..

Varför jag är besviken på personen är för att Personen slutade plötsligt höra av sig för några månader sedan och jag har en liten aning varför han slutat...
Jag är väldigt besviken på honom då jag trodde han var en riktigt bra vän men istället bara ljugit mig rätt upp i ansiktet..

Kärlek

Mina älsklingar <3

Baka..

De senaste dagarna har jag verkligen haft/har ett sug på att baka..
Tappade först lite när jag skulle göra semlor och jag misslyckades med degen, men efter ha gjort ett nytt försök och de blev lyckat så kom det tillbaka :)
Skulle vilja träna på att göra degar så att jag blir bättre men man kan ju inte baka hela tiden :P

Ibland har jag fantiserat om att öppna ett eget café med egen stil på inredning och fika..
Men det är mycket jobb på alla möjliga sett och jag tror inte jag klarar så mycket uppgifter och ansvar själv, sen skulle det nog påverka min tid med familjen..
Nåväl de får fortsätta vara en liten dröm...

För förutom bakning så är de nog bara verkstads jobb jag trivs med..

Två täcken...

Efter att i x antal nätter delat på ett täcke där antingen jag eller min sambo ligger utan täcke eller vi båda så var det bra att vi köpte ett extra igår så behöver ingen av oss frysa..
Riktigt skönt är det! :3
När vi har bättre ekonomi så får vi skaffa större säng ^^

Goda nyheter

Pratade med syrran för en stund sedan..
Hon hade varit på möte hos soc och det hade gått bra, dom hade lyssnat på henne.. Så var ju positivt..

Dom har beslutat att om morsan godkänner så ska dom ställa henne i kö för egen lägenhet... Men säger hon nej så får socialen vänta tills min syster är 18 innan dom ställer henne i kö och får då bo hos vänner tills vidare..
Skönt och veta att hon får stanna där hon vill även om de kanske blir lite tufft att bo i eget med mycket ansvar men det tror jag hon kommer klara fint bara hon får lite stöd...

Hoppas..

Imorgon (onsdag) ska Lill syrran på möte med soc och jag hoppas det kommer gå bra för henne.. Är lite orolig då hon var ledsen igår över socialens beslut och jag vet ju inte hur jag ska kunna trösta eller hjälpa henne.. Försökte med de lilla jag kom på...

Jag kan bara inte förstå att jag har en sådan idiot till morsa...som jag är släkt med..
Jag själv har inte haft kontakt med henne på 12år, vill inte ha med henne och göra..

För ca 2månader sedan så blev det bråk hemma..mellan mina syrror...iaf två av dom..
Nu vet jag inte exakt vad som hände för de har syrran inte berättat men morsan hade iaf slitit syrran i håret och slagit henne mot halsen.. Har nog även sagt/hotat min syster..
Hennes sambo hotade min syster..,
Jag fick ett kort samtal från min syster och hon grät så mycket och pratade fort så jag hann inte höra allt just då...
Hon fick iaf hjälp av en kompis att polisanmäla de hela..
Under denna tid har min syrra bot hos kompisar..medan soc ska öppna utredning osv.
Sen har min syster börjat vara hemma lite grann nån natt i taget (de har varit okej för soc)
Morsan snackar inte med min syster, är inte i samma rum ens.. Utan dom typ undviker varandra och morsan är sur för min syster gjorde anmälan mot henne...
Asså vafan tror hon att hon ska kunna gå och slå sina barn utan konsekvenser?
Mammas Sambo hade iaf bett om ursäkt till min syster och var inte arg på henne för att hon gjort anmälan..
Det är inte okej att han hota min syster men jag tycker det ändå är bra att han bad om ursäkt och verkade vara förstående typ...
Till skillnad från min morsa som beter sig så jävla omoget...
Övriga sidan av hennes släkt är ju inte dessto bättre som blir arg på min syster för att hon anmält morsan... Wtf ni e ju fan helt dumma i huvudet!

Nu har iaf soc beslutat att min syster ska bo på foster hem (hon e 17, blir 18 i oktober)..
Jag förstår att hon blir ledsen då man tydligen inte får bo i samma kommun och hon har ju alla sina vänner där hon bor nu..
Sen vet jag inte hur de kändes för henne att höra det.. Men morsan skulle tydligen sagt till soc att syrran är en fara för dom andra systrarna..
Seriously? Det är ju fan hon som är det om någon och inte syrran!

Får försöka få tag i syrran imorgon och höra hur det gått på möte..
Men nu sängen som gäller... Hoppas man får hyfsad sömn inatt.
Natti natti.....

Ca 7 mån senare..

När jag flyttade till Skurup så ansökte jag om hjälp med kontaktperson/stöd familj....
Det gick långsamt, blev missförstånd och verkade ett tag som att jag inte skulle få nån hjälp...
Men nu ca 7månader senare så har jag äntligen fått en kontakt person..
Fick träffa kvinnan idag och hennes dotter.. Jätte trevlig och dottern så söt..
Jag hoppas detta kommer bli bra och att jag med tiden kan få lite egen tid..
Just nu så de ända som kan vara lite av ett bekymmer är att jag inte kommer riktigt kunna höra henne om det är för livat då hon inte är svensk så har inte tänkt på om det är att hon pratar lågt eller har med svenskan och göra...
Men är det lugnt runt omkring så förstår jag henne och hör vad hon säger..

Knutor...

När jag gick svetsutbildning så fick jag en knuta mellan höger skulderblad och ryggen... De var jätte jobbigt och hade ofta problem med den och blev inte av med den heller..
Sen när jag slutat utbildningen så hade jag inge knuta eller problem med ryggen förutom ibland under graviditeterna..
Nu sen någon/några månader tillbaka så har jag ofta någon knuta som ibland påverkar andningen...
Vet inte hur jag ska slippa dom :/
Tur så har man en Sambo som försöker massera bort och har tydligen mycket mer än vad jag känner och är stel i ryggen...
Ibland kan jag lyckas stå ut med smärtan när han försöker få bort en knuta men de är inte ofta :/

Räknas inte pojkarna?

Det är en sak som jag har gått och funderat på i några dagar..
Min sambo sa åt mig att inte tänka på de för blir inte bättre. Visst han har rätt och jag håller med honom, men kan inte rå för att de kommer upp i tankarna..

Pojkarnas yngsta faster fyllde år förra helgen och de var firande av henne...
Och vad jag fått höra så var alla samlade... Även 2stycken som vart osams i flera år... Nu finns de tre personer jag inte vet om dom var dära..
Men när jag hörde alla så tänkte jag men mina söner var inte där...räknas inte dom som släkt? Visst dom är små så dom lär ju inget minnas..
Men räknas dom inte längre pga att jag inte är tillsammans med deras pappa... Eller är det för att jag har gått vidare och numera är Sambo med någon annan?
Kommer dom inte vara bjuden till något födelsedagsfirande, högtider eller bara middag eller vad dom nu kommer ha?
Och ska jag då bjuda dom när pojkarna fyller år?
Den enda som verkar bry sig om pojkarna är deras ena faster, dom har inte träffat henne så mycket då hon jobbar en hel del men hon vill iaf träffa dom. Deras farmor vill oxå träffa dom men har inte blivit så mycket..

Kommer detta fortsätta när mina pojkar bli äldre också?
Hur ska man förklara varför endel av deras släkt inte bryr sig om dom när man själv inte vet..

Kände att jag behövde skriva av mig om detta och förhoppningsvis kan jag nu släppa det...

Löst sig...

I måndags var jag och min sambo och hälsade på personen jag inte haft kontakt med på några månader..
Det var trevligt och saknat att vara dära..
Det var lite jobbigt och prata om problemet men vi löste det..
Blev förvånad när man fått veta att hon vid två tillfällen sett mig och jag har inte hälsat.. Ena gången skulle jag ha passerat alldeles i närheten av henne, gått förbi och andra gången kollat åt hennes håll på andra sidan vägen..
Dock har jag själv inte sett henne och sa att jag hade hälsat om jag sett henne...
Men vi löste allt, dock är hennes dotter ännu sur på mig.
Skickade sms efter varit där och bad om ursäkt för jag inte hört av mig och fråga om vi skulle ta en fika..
Har fortfarande inte fått svar..
Vill hon sura så visst go ahead... Bad om ursäkt vad mer vill hon att jag ska göra?

Jag hoppas iaf att min och den andra personens relation kommer bli bättre, hon har varit lite som en mamma för mig.