Det kanske verkar rätt ego, men för engångsskull så kan jag säga nånting positivt om mig själv och känna mig rätt säker på det och de är att jag är en bra mamma... Iaf bättre än min egen mamma...
Jag kommer alltid kämpa för att vara en sån bra mamma som möjligt...
Jag vill aldrig bli som min egen morsa som aldrig visat kärlek (inte vad jag har minne av iaf)
Inte stått upp för mig/varit på min sida om de vart bråk, osv..
Hon måste ha en drös med skruvar som är lösa som hon håller på..
Sen min lilla syster gjorde anmälan mot henne då hon blev slagen så pratar inte dom två med varandra, morsan vill inte ha med min lilla syster å göra och skrivit över vårdnaden till soc...
Så nu efter syrran har fått bo några månader hos vänner så får hon bo resten av sommaren på en kvinnojour eller iaf tills hon får en egen lägenhet vilket kan ta lång tid.
Hur omogen och lite brydd som förälder kan man vara när man ska sura som hon när de är hon som gjort fel...
Jag kommer aldrig vilja ha något med henne att göra, men vill mina pojkar träffa henne så tänker jag inte hindra dom, men jag kommer vakta henne, för jag litar inte på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar