me and babe and our kids

me and babe and our kids

tisdag 25 oktober 2011

Endel av min uppväxt..

Vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska berätta om mig. Allting kanske blir en enda röra eller helt ointressant... aja skit samma nu försöker jag :P



Jag föddes 2a november 1989...minns inte direkt någonting från min barndom så kan inte berätta något om det.



Farsan och morsan separerade jun/jul 1999 (om jag inte minns helt fel så skulle hon åka ned till sina föräldrar i Töre för att vila upp sig för hon väntade min yngsta lilla syster, men stanna sedan kvar där bara eller ja hon ringde väll o sa något till pappa... jag minns inte de hela så bra tyvärr).



Jag har ingen aning om när deras tjafs och vårdnadstvist satte igång som pågår ännu typ.

Farsan hade huvudvårdnaden om oss... sen 200…2-3 (?) så fick morsan plötsligt vårdanden... idiotiske domare…



Jag och mina två andra syskon flyttade ned till henne i aug-sep och sen cirka ett halvår senare så rymde jag ifrån henne.

Jag orkade inte med bråk och sånt hela tiden.. Jag hade ingen o prata med, ingen brydde sig.

Var de inte att jag och min moster blev osams så var de att morsan var förbannad över nåt eller så var de hennes nya gubba som gorma och hota..men gjorde morsan nåt åt den saken?

nej jag fick ta den skiten.



Att jag och min moster var osams gjorde mig väll inte så jätte mycke.. Det var bara jobbigt att t ex.. jag får sitta och berätta vad som hänt..min moster förneka de som hänt, morsan och mormor blir sura på mig och det är jag som får be om ursäkt! ..eller att när vi var osams så fick jag sitta utomhus på vintern och vänta på att morsan skulle komma hem med syrrorna. Jag fick ingen hemnyckel för hon och mormor trodde jag skulle ge den till farsan -.-'' ..



Förutom bråk så höll morsan kvar mig två gånger eller man kan säga mormor eftersom de var hon som gjorde så att jag inte åkte upp med pappa till Kiruna. Varför dom höll kvar mig vet jag inte och jag är fortfarande besviken på mig själv för att jag inte sa ifrån eller gjorde något.

Ena gången dom häll kvar mig (kanske inte var just de som hände första gången..minns vad som hänt men inte när och så) ...Mormor skulle åka och handla godis och undrade om jag ville följa..jag gjorde det och min moster ville följa men fick inte.. Tänkte inte så mycke på de men lite fundersam var jag.

Mormor hade inte bestämt sig ännu om hon skulle handla godis nere i byn eller på KG:s i byn innan eller i Luleå... Det blev Luleå.

Jag minns att vi åkte till rusta och handlade att jag valde en matta till min mosters rum och jag fick en likadan... jag minns att jag gick in och satte mig i bilen före henne efter att vi hade handlat.. såg på klockan att de var någon minut kvar tills bussen skulle gå mot Kiruna.. Jag blev ledsen men våga inte visa de och sa ingenting heller. Vi åkte till nån affär efter det och jag var både sur och ledsen men dolde de...

Den andra gången dom häll kvar mig var kring lucian... min morbror sa till min lilla syster att hon skulle gå hem ..varför minns jag inte..tänkte konstigt att han inte säger att jag också ska gå hem när vi snart ska åka..men tänkte hon kanske måste gå före för hon är yngre..dom kommer väll sedan och hämtar upp mig eller säger till när jag ska gå... Soc. tanten som ska lämna oss till våran pappa kommer hem till mormor..hon och mormor står vid spisen och röker..Jag sitter där och tänker nå ska du inte köra mig ned till buss station??..men jag fattar sen att de inte kommer bli så..så jag går in på toa och gråter..hon hade åkt och lämna mina syskon men inte mig.. Har en idag ett hat mot den tanten och när min yngsta lilla syster kom över dagen på besök med henne i Kiruna för att farsan inte hade fått träffa henne fören ca 4års ålder eller om hon var äldre.. Jag visste inte riktigt hur jag skulle betee mig mot den soc. tanten med tanke på hur arg jag fortfarande var och då hade de säkert gått något år sedan de hände.



De har varit polisanmälningar en hit och en dit, dom har varit på förhandlingar flera ggr osv..

Jag har gjort en polisanmälan engång mot morsan och engång varit till soc. och berättat min oro för mina syskon spec. en av dom..efter en lapp hon skrivit o ritat på..morsan gjorde en

mot anmälan.



Jag vet inte riktigt hur mina syskon har mått under alla dessa år av bråk och sånt. Jag vet att min mellersta lilla syster mår rätt dåligt till och från. Jag själv har mått dåligt och fast inte jag var indragen nå mer i de hela så påverkades jag ändå för jag visste att mina syskon mådde dåligt. Varken jag eller pappa hade sett dom på nästan 2år innan tingsrätten bestämde att han skulle åka ned till töre och träffa dom med en bevakare från soc. Jag följde ju så klart med..en chock fick man första gången när man inte sett dom på länge och dom hade ju förändrats endel.. vi åkte dit ner kanske 20ggr sen fick dom komma upp och vara över helgerna..vet inte om de var varannan helg eller om dom hade ändrat de till var 4 eller 5e vecka.. det höll väll nåt år tills morsan börja sätta sig på tvären igen. Visserligen flytta jag ned till ystad. Jag fick träffa min mellersta lilla syster i somras och de är över 2 år sedan jag såg henne sist.. Har haft kontakt med henne per telefon när hon ringer mig och på nätet så jag har ju sett bilder hur hon ser ut.. Farsan kommer nog få träffa henne slutet av denna vecka skulle jag tro. Men dom andra syskonen har jag ingen aning om hur dom ser ut idag och de vet inte farsan heller.. Jag hade tur att få prata med min yngsta lilla syster i somras, jag ber överlycklig så de kom tårar efteråt.



Ända sedan jag flytta ned så har jag börja må mycke bättre, men jag har perioder eller händelser som får mig att må riktigt dåligt. Men de är ändå bättre än de jag hade innan.
Har förändrats endel som person..




1 kommentar:

  1. Wow...gumzan! Du har varit med om del i dina unga år, du har livet framför dig och idag är det ingen annan än du själv som styr över ditt egna liv. Kram CNC:en

    SvaraRadera