Ord sårar mer än man tror..

Jag har lite svaga minnen från lekis att jag blev retad av andra barn..
Minns inget speciellt eller något sånt..
Det jag minns lite mer av är från lågstadiet att jag blev retad..
Fick höra mer eller mindre varje dag elaka ord, kunde få höra de mitt under en lektion och jag började förstås att gråta.. Det var oftast en som var på mig och höll på..

Det hände väl rätt ofta att killarna var på mig och retades så jag låste in mig på toaletten och grät, andra gånger grät jag väl inte men det kändes som om jag var i säkerhet även om jag hörde dom..
Jag har inget minne ifall tjejerna höll på också eller om dom bara skrattade..

Det hände även i högstadiet att man fick höra nedvärderande ord eller att dom tryckte sig upp mot väggarna för att undvika och komma i närheten av en... Jag blev irriterad och tyckte dom var löjliga, men la ingen vidare energi på dom för det var dom inte värda och jag visste att det var meningslöst..

Men förutom att få höra elaka, sårande ord från andra elever i skolan så har det även hänt från personer som står en lite närmare..
Att få höra nedvärderande ord från någon som betyder något för en är mer sårande än att få höra från någon annan..

Vissa gånger har jag gråtit utåt men de mesta av gångerna inombords, det har även hänt att jag gråtit mig till sömns..

Endel kanske inte ta åt sig, det rör inte ryggen utan bara rinner av...
Men andra tar åt sig.. Ibland kanske inte just då men senare... Flera år senare så kan den sårade personen se ned på sig själv.

För mig är det väl lite så..
Jag har gråtit många gånger inombords, just när man få höra orden att man är dum i huvudet, feta kossa,blindstyre, att man är oduglig osv.. Det gör riktigt ont, känns som om hjärtat går sönder, man känner hur tårarna rinner inombords men man vill ju inte visa det.. Det gör ju också ont när personen kanske sagt det i ilska inte ens säger förlåt efteråt..

Jag kan känna mig än idag värdelös och oduglig, om jag missförstår något så känner jag mig korkad..
Jag kan känna mig tjock/fet..  Visst jag vet att jag är lite mullig efter jag fött två barn och jag har ju inte haft/har motivationen för att gå ned lite i vikt.. Men jag kände mig tjock även när jag vägde kring 65kg..

Men något jag är väldigt glad för är min sambo..
Han har aldrig sagt något elakt till mig även om han har blivit arg på mig.. Han har tröstat mig när jag har varit ledsen och berättat varför, han är den enda som tycker att jag inte förtjänar att höra något nedvärderande och skulle aldrig säga något sådant till mig. Han ger mig en massa kärlek och hjälper mig med mitt självförtroende.